Idas

Nu när vi har lån och saker måste vi börja ha en pärm med alla räkningar och lånepapper och saker, oijoij.. jag som är så dålig på paper och sånt..
Men!
Nu har jag årdnat upp allt och fördelat pengarna så dom är på rätt konton osv. och vilken lättnad! Har inte ans vågat gå in på nätkanken och kolla vad jag har kav av lönen, ortoligt nog har jag kvar långt över hälften fast jag snart igen skall få lön! Otroligt! jag visste ju att vi försökt leva mer sparsamt eftersom vi inte riktit har vetat hur det blir med el och sånt vilket visade sej vara på den positiva sidan trots min nästan hjärtattack när första elräkningen damp ner i bravlådan före jag öppnat kuveret :)
Det vi egentligen gjort när vi försökt leva mer sparsamt är:
- Kollat påriktit på priserna när vi handlat mat, både när det gäller en och samma vara och när det gäller kan man välja någon annan vara istället för nånting som är lite dyrt.
- Vi har inte ätit ute på hela månaden.
- Vi har inte varit ute på hela månaden (alltså tyo till baren).
- Vi har istället för att t.ex. köpa en ny film först kollat igenom vad vi har hemma om det skulle råka finnas nåt vi vill se (vilket det oftast finns)

Kommer faktist inte på nånting annat vi sparat på... Nå nu har vi ju inte betalat en hel rat lån utan bara räntan denhär månaden, vi ville vara på den säkra sidan, men så som alla varnat och sakt det blir nog så dyrt detdär ska ni faktist ha råd med hus, nu kan jag seja att jag vet inte bara tror att vi klarar det galant! :) kÄNNS SKÖNT!

Och så måste jag faktist direkt svara på er fråga som många troligen ställer inne i sitt huve: Nej, det känns inte som vi går miste om nånting! Tvärtom känns det somom vi vinner på det otroligt mycket, har märkt att vi båda är mycket gladare och nöjdare med det här livet. Och ja det kan ju vara lite nyförelskelse till "de nya livet", men på samma gång tror jag det är lite som en slags kris att faktist köpa ett hus ihop. För mej iallafall. Man inser (som så många gånger) att nu är det faktist påriktigt, nu är det inte sådär bara om någon av oss vill komma ut ur förhållandet, nu har vi faktist ett stort lån ihop och mycket mer! Men endå känns det bra :) Man kan aldrig veta om det håller man kan bara hoppas och försöka, och i vårt fall har vi ju verkligen inte förhastat oss, vi har ju varit tillsammans i 6år redan, vi känner varann ut och in.

Undrar egentligen varför jag känner att vi måste förklara vårt beslut, de som är fundersamma över det eller inte tror på det får vel ha den åsikten för sej själva, det är ju sist och slutligen vårt eget beslut :)

Nu blev det mycket text... jaajaa.. har ni orkkat läsa enda hit får jag vel tacka! :D